Med "Othiz" började ett mer aktivt utställande, på den tiden tävlade svart och peppar/salt mellanschnauzer tillsammans. Det gjorde att konkurrensen om de åtråvärda certen var tämligen stor. Vi var väldigt glada och stolta den dag "Othiz" kunde titulera sig Svensk Utställningschampion!

Hon blev också en viktig avelstik hos min mors och min kennel som hette Svartskäggs. Hon nedkom med sammanlagt fem kullar, de tre sista var efter en import som min mor och Elisabeth Olsson (Kennel Travartorps) tog in från Tyskland. Han hette "Kaiser", INTUCH SUCH SFUCH KBSG Zenit vom Napoleonstock (CH Don vom Eschbachtal - CH Olivia vom Napoleonstock).

Med "Kaiser" började en helt ny epok för oss, han var en fantastisk utställningshund men också en otrolig kamrat för mig och mina tre bröder. Han lyckades till och med charma min far!

"Kaiser" har lärt mig oerhört mycket om just utställningar, han var en riktig "showhund" som älskade att visa upp sig! När jag fick körkort fick jag börja ta med honom själv på utställningar och han gjorde mig aldrig besviken. Han erövrade totalt sett runt 60 officiella BIR på utställningar, jag minns inte hur många BIS han hade på SSPK, men jag kommer ihåg känslan från hans första...

"Kaiser" och jag på SKK:s utst. i Falun 1985, han blev BIR och BIG-5 och vann dessutom en tävlan som hette Champion Stakes.

SUCH Svartskäggs Othizette f. 1978
"Othiz"

INTUCH SUCH SFUCH KBSG
Zenit vom Napoleonstock f. 1981 (12 mån. på foto)

Så långt jag kan minnas så önskade jag mig en alldeles "egen" hund. När jag fyllt 16 år så tyckte äntligen mina föräldrar att jag var mogen för att ta ansvar själv för en hund. Så i "Othiz" fjärde kull fick jag behålla en tik som jag kallade "Wanda" (efter hennes mormor), hennes riktiga namn var Svartskäggs Unexpected Wanda (CH Zenit vom Napoleonstock - CH Svartskäggs Othizette). "Wanda" var en mycket stor personlighet och vi har haft mycket roligt ihop. Envis var hon, men jag var nog ännu envisare... Vi gick på lydnadskurser och tävlade även i lydnad. Utställning var inte hennes favoritgren men hon lyckades få ett Cert och bli BIM, slagen av sin far. "Wanda" fick två kullar under namnet Svartskäggs och tre kullar under mitt eget kennelnamn, Barecho.

Min mor och jag tog in en äldre tik från samma kennel som "Kaiser" kom från, hon hette Ultra vom Napoleonstock. Hon lyckades aldrig vänja sig med ett familjeliv efter att ha varit kennelhund så länge. Hon fick tre kullar hos oss och i hennes första kull behöll vi tiken "Dimman", SUCH NUCH Svartskäggs Delightful Diamond (CH Zenit vom Napoleonstock - Ultra vom Napoleonstock). Hon blev mor till endast en valpkull, tyvärr drabbades flera av valparna i den kullen av demodex så hon parades aldrig mer.

Jag började bli intresserad av att importera en hanhund själv, så efter mycket sökande hittade jag en tik jag verkligen gillade som skulle paras med en riktigt bra hanhund. Jag tingade en hanhund i den kullen och satt mig på flyget ner till Tyskland för att hämta hem "Rossi" som han kallades. SUCH Echo vom Kaiser Barbarossa (CH Joery v. Hilbelinkhof - CH Alexis vom Kaiser Barbarossa) var hans "riktiga" namn. Han var en ovanligt mjuk schnauzer, alltid glad och mycket yr, mer lik en springer i temperamentet än en schnauzer! Dock var han envis som en äkta schnauzer...

Efter några år tog springrarna allt mer plats hos oss och det var en ras som trots allt passade mig bättre så "Rossi" flyttade till en uppfödare i Norge och två av hans döttrar som vi hade boende hos oss såldes. "Wanda" levde sina sista år (hon blev närmare 15 år) hos min f.d. svärmor i Sandviken. "Wanda" trivdes aldrig ihop med alla våra livliga unghundar. När så kuperingsförbudet kom 1989 så kändes det inte som att det var en "riktig" schnauzer längre, så intresset för rasen har legat lågt sedan dess.

"Kaiser" dog endast nio år gammal, hans sista barn föddes strax efter. Han var även min mors sista schnauzer, hon har nu en springerhane och en cockertik.

Men någon gång i framtiden skall jag ha en schnauzer igen, jag måste bara övertala David först...

Helene, januari 2002